Vi landade i Paris tidigt, tror närmare bestämt klockan var 06.00. Efter att ha gått av planet, lyckades vi komma ifrån varandra. I alla fall jag, Lisa, Martin och Hanna. Vi gick lite vilse, men hittade rätt efter en stund. Där stod Christer och väntade på oss. Hur som helst så hoppade vi på ett tåg som skulle ta oss till tågstationen. De övriga i gruppen satt inne på ett café. Några gick på överenergi och var otroligt pigga, andra satt och halvsov. Jag själv hade sovit 2 timmar på planet och var otroligt trött.
När vi alla var samlade fick vi varsin tågbiljett och vi gick och satte oss på tåget. Så fort jag hade satt mig ner somnade jag och sov hela vägen in till centrum. Vädret i Paris var regnigt, kallt och röset. Egentligen var det nog inte så värst kallt, kanske 5-10 grader men för oss som kom från 30 grader och sol var detta extremt kallt. Vissa var till och med tvungna att köpa sig en extra tröja för att inte förfrysa. När tåget anlände till centrum gick Charlie och fixade biljetter till den röda bussen, som är en guidad busstur genom Paris och vissa sevärdheter.
Vi började med att gå till Notre Dame. Där gick vi in i katedralen och kollade oss omkring. Ett enormt vacker ställe må jag säga. Efter Notre Dame hoppade vi på bussen. Den körde förbi diverse byggnader såsom museum och operahuset. Vi åkte längs Champs-Elysées som jag tror hade varit jättevackert en solig dag, allt såg så grått och tråkigt ut i regnvädret. Nästa stopp vi hoppade av på var vid Triumfbågen eller Arc de Triomphe som fransmännen själva säger. Här hittade vi ett mysigt lunchställe där vi valde att äta på. Vi valde mellan lasagne och pasta med kyckling, och kycklingälskare valde jag självklart kycklingen. När jag såg lasagnen ångrade jag mig lite faktiskt. Efter att ha mättat magen gick vi mot Triumfbågen och vissa valde att gå upp till toppen och fick då ta sig uppför närmare 400 trappsteg. Efter detta hoppade vi på bussen igen och nästa stopp blev Eiffeltornet. Jag, Amanda, Dennis, Jonathan, Anna och Robert valde att betala 100 kr för att ta oss till toppen. Det var en mäktig känsla att stå uppe på toppen och se ut över Paris, även här kommer jag klaga på vädret – allt är så mycket vackrare i solsken. När vi var nöjda tog vi hissen ner och satte oss på bussen för att möta upp de andra som åkt tidigare. Christer mötte upp oss vid Notre Dame och sedan åkte vi tåg tillbaka till stationen och sedan vidare till vår gate.
I taxfree shopen hittade vi alla andra och vi började ladda upp inför den tvåtimmars långa flygturen mot Sverige. Chips, godis, parfymer och annat gott köpte vi på oss innan det var dags att gå ombord. Flygturen hem till Sverige gick utmärkt och fortare än väntat. När vi hämtat ut våra väskor möttes vi av ”Välkommen hem” skyltar och många glada föräldrar och vänner. Innan alla drog åt varsitt håll hade vi kramkalas och alla tackade så hemskt mycket för en resa vi aldrig kommer glömma!
Sydafrika 2010 var mer än toppen
söndag 7 mars 2010
22 FEBRUARI 2010
Idag var dagen D här. Redan vid 10 lämnade vi lägenheterna för att bege oss till skolan för att säga hejdå.
Väl framme väntade elever, kaffe, scones och marmelad. Vi hade knappt mer än 20 minuter med varandra att säga hejdå, så det blev ett ganska stressigt avsked.
Precis som förra gången var det skitjobbigt, verkligen inte kul alls. Denna gång vet vi med oss att vi aldrig kommer träffa alla utav dem igen, om det inte sker ett under.
En utav tjejerna från Abbotts delade ut lite grejer, jag själv fick ett halsband.
När alla gråtit en stund och pussat alla hejdå åkte vi vidare till flygplatsen för att checka in våra grejer. Tiden gick väldigt fort och helt plötsligt satt vi på planet till Johannesburg igen. Väl framme i Johannesburg var de flesta utav oss hungriga. Vi delade upp oss och jag tror nog att nästan alla utav oss gick och åt.
Även tiden i Johannesburg gick fort, och snart satt vi på planet till Paris igen. Det var ett enormt plan, med två våningar.
Flygturen gick som den skulle och var precis som det brukar vara att åka flygplan. Långtråkigt ena stunden, tröttsamt andra.
Maten var för en gångskull helt okej. Kyckling och kokta morötter, smakade mycket bra. Jag hade inte så jättebra koll på de övriga i klassen, men jag vet att jag själv somnade direkt efter middagen, och sov hela vägen till Paris där jag väcktes utav en flygvärdinna som ville servera mig frukost. Mycket fin väckning, så borde det vara oftare.
Väl framme väntade elever, kaffe, scones och marmelad. Vi hade knappt mer än 20 minuter med varandra att säga hejdå, så det blev ett ganska stressigt avsked.
Precis som förra gången var det skitjobbigt, verkligen inte kul alls. Denna gång vet vi med oss att vi aldrig kommer träffa alla utav dem igen, om det inte sker ett under.
En utav tjejerna från Abbotts delade ut lite grejer, jag själv fick ett halsband.
När alla gråtit en stund och pussat alla hejdå åkte vi vidare till flygplatsen för att checka in våra grejer. Tiden gick väldigt fort och helt plötsligt satt vi på planet till Johannesburg igen. Väl framme i Johannesburg var de flesta utav oss hungriga. Vi delade upp oss och jag tror nog att nästan alla utav oss gick och åt.
Även tiden i Johannesburg gick fort, och snart satt vi på planet till Paris igen. Det var ett enormt plan, med två våningar.
Flygturen gick som den skulle och var precis som det brukar vara att åka flygplan. Långtråkigt ena stunden, tröttsamt andra.
Maten var för en gångskull helt okej. Kyckling och kokta morötter, smakade mycket bra. Jag hade inte så jättebra koll på de övriga i klassen, men jag vet att jag själv somnade direkt efter middagen, och sov hela vägen till Paris där jag väcktes utav en flygvärdinna som ville servera mig frukost. Mycket fin väckning, så borde det vara oftare.
21 FEBRUARI 2010
Idag vaknade jag och Linn upp redan vid 08.30 för att ta oss bort till Carlucci's och äta en lyxig frukost innan det var dags att inta poolen och ett antal soltimmar. Eftersom vi åker hem imorgon struntar vi i att inhandla bröd, smör, pålägg och juice och lyxar till det aningen. En frukost bestående av; Stekt ägg, bacon, rostat bröd, tomat, färskpressad apelsinjuice och en croissant kostar så lite som 50 kr, då kan man gott unna sig det.
Efter en ljuvlig frukost gick vi bort till poolen, där låg redan Emma och Karin och hade gjort ett tag. Vi tog plats bredvid dem, och allt eftersom kom det fler nyvakna svenskar som ville bättra på brännan. När klockan närmade sig ett gav vi upp solningen, efter nästan 4 timmar. Dessutom skulle vi vara klara 13.45 för att ta oss till Home of Hope. Som jag skrivit i tidigare inlägg är Home of Hope ett barnhem som hjälper barn som hamnat snett i livet.
Många hade ett obehag över att besöka barnhemmet, många kände sig dumma över att tränga sig in i deras vardagsliv och titta. Andra tyckte det skulle bli spännande men samtidigt sorgligt. När vi kom till ett utav de många hus som Home of Hope äger, mötte Eleanore upp oss. Det var Eleanore som jag hade haft kontakt med tidigare och det var även hon som visade oss vad Home of Hope gör och står för, när vi besökte Sydafrika 2008. Först fick vi sätta oss till ro i vardagsrummet. Där fick vi kolla på en DVD som förmedlade Home of Hopes vision och vad de gör idag. Sedan blev vi uppdelade i tre grupper och fick en rundtur igenom de två husen som låg i anknytning till varandra. Sedan fick vi hälsa på de yngre barnen, de satt i ett rum och sjöng, dansade och busade omkring. Åldern på dessa var nog ungefär 1-3 år. Efter att ha lekt och gosat med dem gick vi ut på framsidan där de lite äldre barnen var. Här sprang ett gäng 4-6 åringar omkring och blev helt extas när vi lekte med dem. Dennis fick 3 klängiga ungar på ryggen, som han sprang omkring med och efter honom sprang en galen hund som hoppade upp för att bitas. Vi andra var lite mer stillsamma, själv satt jag och roade två killar med min kamera. Det togs ett tjugotal ganska meningslösa kort på i stort sett ingenting. När vi sedan skulle ta oss tillbaka till lägenheterna var det knappt att jag fick tillbaka min kamera, efter att ha bett riktigt snällt fick jag tillbaka den, och det var en lite småledsen pojke som motvilligt gav den till mig. Innan vi gick blev det också kramkalas, och det kändes lite motigt att lämna dem dundersöta barnen. Det var inte förens man gick där ifrån man kom att tänka på att vissa utav dem faktiskt är HIV och Aids drabbade, så himla sorgligt.
När vi kom tillbaka till lägenheterna skulle vi återigen ha grillkväll, denna gång som en avslutning för hela utbytet. De sydafrikanska eleverna hade tillsammans med sina familjer kommit till oss för att tacka för allt och umgås det sista. Efter maten var tanken att vi skulle spela en brännbollsmatch, Sverige – Sydafrika, men dålig planering ledde till att vi inte hade redskap, och det Sydafrikanska laget började tappa spelare. Det slutade med att matchen blev inställd. Istället bestämde vi oss för att gå till Primi för lite mat och efter maten blev det nattbad, i havet och poolen. Efter badet blev det en snabb dusch och sedan gick vi över till Jenny, Hanna och My för att umgås lite mer innan det var dags att sova sista natten i lägenheterna.
Efter en ljuvlig frukost gick vi bort till poolen, där låg redan Emma och Karin och hade gjort ett tag. Vi tog plats bredvid dem, och allt eftersom kom det fler nyvakna svenskar som ville bättra på brännan. När klockan närmade sig ett gav vi upp solningen, efter nästan 4 timmar. Dessutom skulle vi vara klara 13.45 för att ta oss till Home of Hope. Som jag skrivit i tidigare inlägg är Home of Hope ett barnhem som hjälper barn som hamnat snett i livet.
Många hade ett obehag över att besöka barnhemmet, många kände sig dumma över att tränga sig in i deras vardagsliv och titta. Andra tyckte det skulle bli spännande men samtidigt sorgligt. När vi kom till ett utav de många hus som Home of Hope äger, mötte Eleanore upp oss. Det var Eleanore som jag hade haft kontakt med tidigare och det var även hon som visade oss vad Home of Hope gör och står för, när vi besökte Sydafrika 2008. Först fick vi sätta oss till ro i vardagsrummet. Där fick vi kolla på en DVD som förmedlade Home of Hopes vision och vad de gör idag. Sedan blev vi uppdelade i tre grupper och fick en rundtur igenom de två husen som låg i anknytning till varandra. Sedan fick vi hälsa på de yngre barnen, de satt i ett rum och sjöng, dansade och busade omkring. Åldern på dessa var nog ungefär 1-3 år. Efter att ha lekt och gosat med dem gick vi ut på framsidan där de lite äldre barnen var. Här sprang ett gäng 4-6 åringar omkring och blev helt extas när vi lekte med dem. Dennis fick 3 klängiga ungar på ryggen, som han sprang omkring med och efter honom sprang en galen hund som hoppade upp för att bitas. Vi andra var lite mer stillsamma, själv satt jag och roade två killar med min kamera. Det togs ett tjugotal ganska meningslösa kort på i stort sett ingenting. När vi sedan skulle ta oss tillbaka till lägenheterna var det knappt att jag fick tillbaka min kamera, efter att ha bett riktigt snällt fick jag tillbaka den, och det var en lite småledsen pojke som motvilligt gav den till mig. Innan vi gick blev det också kramkalas, och det kändes lite motigt att lämna dem dundersöta barnen. Det var inte förens man gick där ifrån man kom att tänka på att vissa utav dem faktiskt är HIV och Aids drabbade, så himla sorgligt.
När vi kom tillbaka till lägenheterna skulle vi återigen ha grillkväll, denna gång som en avslutning för hela utbytet. De sydafrikanska eleverna hade tillsammans med sina familjer kommit till oss för att tacka för allt och umgås det sista. Efter maten var tanken att vi skulle spela en brännbollsmatch, Sverige – Sydafrika, men dålig planering ledde till att vi inte hade redskap, och det Sydafrikanska laget började tappa spelare. Det slutade med att matchen blev inställd. Istället bestämde vi oss för att gå till Primi för lite mat och efter maten blev det nattbad, i havet och poolen. Efter badet blev det en snabb dusch och sedan gick vi över till Jenny, Hanna och My för att umgås lite mer innan det var dags att sova sista natten i lägenheterna.
fredag 5 mars 2010
20 FEBRUARI 2010
Även idag vaknade vi upp hemma hos Becca, denna fick vi oss en sovmorgon som vi tacksamt tog emot. Efter världens godaste frukost valde vi att spendera lite tid i solen, bättra på brännan, det är ju inte så lång tid kvar nu. Det var sjukt varmt idag, närmare 40 – 45 grader och på Beccas baksida var det vindstilla så luften blev riktigt kvav.
Vi låg vid poolen hos Becca fram till halv fyra, då hennes pappa körde oss tillbaka till lägenheterna.
Några utav oss svenskar, tror närmare bestämt det var sju stycken, hade varit iväg på safari under dagen. De hade åkt vid 05 på morgonen, och när vi anlände till lägenheterna kom de ungefär en halv timme senare. Dem hade haft det jättebra, sett många djur och ätit himmelskt god mat. Dock klagade dem lite på värmen, vilket man kan förstå.
Vad som stod på schemat senare under dagen var rugby. Vi mötte upp resten utav gruppen och begav oss till arenan för att kika på matchen. Det var sjukt spännande, och framförallt för mig som aldrig sett en rugbymatch förr. Det var ett otroligt tempo och det var verkligen händelserikt.När vi kikat klart på matchen begav vi oss hemåt igen, hungriga och en aning trötta.
Hemma satte jag och några andra från klassen kurs mot affären för att köpa oss någonting att äta. Sedan träffades vi i en utav lägenheterna och lagade lite mat och spelade kort. Mer fartfyllt än så blev det inte riktigt. Men det var en kanonbra dag ändå, så jag skall inte klaga.
Hörs imorgon, tjing.
Vi låg vid poolen hos Becca fram till halv fyra, då hennes pappa körde oss tillbaka till lägenheterna.
Några utav oss svenskar, tror närmare bestämt det var sju stycken, hade varit iväg på safari under dagen. De hade åkt vid 05 på morgonen, och när vi anlände till lägenheterna kom de ungefär en halv timme senare. Dem hade haft det jättebra, sett många djur och ätit himmelskt god mat. Dock klagade dem lite på värmen, vilket man kan förstå.
Vad som stod på schemat senare under dagen var rugby. Vi mötte upp resten utav gruppen och begav oss till arenan för att kika på matchen. Det var sjukt spännande, och framförallt för mig som aldrig sett en rugbymatch förr. Det var ett otroligt tempo och det var verkligen händelserikt.När vi kikat klart på matchen begav vi oss hemåt igen, hungriga och en aning trötta.
Hemma satte jag och några andra från klassen kurs mot affären för att köpa oss någonting att äta. Sedan träffades vi i en utav lägenheterna och lagade lite mat och spelade kort. Mer fartfyllt än så blev det inte riktigt. Men det var en kanonbra dag ändå, så jag skall inte klaga.
Hörs imorgon, tjing.
19 FEBRUARI 2010
Idag fick vi dra oss upp ur sängen lika tidigt som igår för att hinna bli klara i tid. Beccas pappa körde oss även denna dag till skolan. När vi väl kom dit sprang alla Abbotts elever iväg på sina lektioner och kvar blev 9 svenska elever som i stort sett bara väntade på att klockan skulle gå så vi kunde åka till praktiken. Vid 9-tiden kom Louis mamma, Ann, och plockade upp oss. Vi knökade in oss 11 stycken i en 5-sitsbil. Vi kan väl säga som så här - det var minst sagt trångt.
När klockan närmade sig 10.00 anlände vi till Waterfront och där letade vi upp den Woolworths butik som vi skulle besöka på morgonen. Vi möttes upp av killen i grön skjorta, kan just nu inte komma på hans namn. Han visade oss Woolies Wine Bar, inte för att det var speciellt mycket att se. Vi svenskar blev mest imponerade av den lyxiga frukostbuffén som serverades. Och vi hade minst sagt tur, vi fick oss var sin latte, cappucino eller choklad och sedan fick vi plocka på oss ifrån buffén. Riktiga grisar är vad vi är.
Sedan var det dags att rulla vidare mot ställe nummer två, denna gången skulle vi till den största Woolworths-butiken i Sydafrika som låg i shoppingcentret vid Cavendish. Som tur var åkte killen i grön skjorta med oss, vilket gjorde att vi 11 som åkte i Annes bil tidigare blev några man färre. Här fick vi en rundvisning i klädaffären, matbutiken och även restaurangen som vi sedan åt lunch i. När klockan närmade sig 14.00 tackade vi för oss och gick olika vägar – vissa skulle tillbaka till skolan och andra hem till familjen. Jag, Lisa och Martin kikade runt i shoppingcentret undertiden som vi väntade på att Kevin skulle komma och plocka upp oss. Denna natt skulle nämligen Martin bo hos oss, då kan inte trivdes med sitt förra sällskap. Familjen han bodde hos kom han bra överens med, men deras son (en Abbotts elev) drev honom till vansinne.
När vi kom tillbaka till Becca lade vi oss på gräsmattan och försökte bättra på brännan. När Becca kom hem började vi göra oss i ordning, vi skulle nämligen iväg på Nicoles födelsedagsfest senare på kvällen. På själva festen stannade vi inte så värst länge, vi hälsade på folket och grattade Nicole, sedan fick vi skjuts tillbaka hem till Becca. Väl där satte vi oss på uteplatsen för att umgås och prata. En mycket bra dag och kväll får jag lov att säga.
När klockan närmade sig 10.00 anlände vi till Waterfront och där letade vi upp den Woolworths butik som vi skulle besöka på morgonen. Vi möttes upp av killen i grön skjorta, kan just nu inte komma på hans namn. Han visade oss Woolies Wine Bar, inte för att det var speciellt mycket att se. Vi svenskar blev mest imponerade av den lyxiga frukostbuffén som serverades. Och vi hade minst sagt tur, vi fick oss var sin latte, cappucino eller choklad och sedan fick vi plocka på oss ifrån buffén. Riktiga grisar är vad vi är.
Sedan var det dags att rulla vidare mot ställe nummer två, denna gången skulle vi till den största Woolworths-butiken i Sydafrika som låg i shoppingcentret vid Cavendish. Som tur var åkte killen i grön skjorta med oss, vilket gjorde att vi 11 som åkte i Annes bil tidigare blev några man färre. Här fick vi en rundvisning i klädaffären, matbutiken och även restaurangen som vi sedan åt lunch i. När klockan närmade sig 14.00 tackade vi för oss och gick olika vägar – vissa skulle tillbaka till skolan och andra hem till familjen. Jag, Lisa och Martin kikade runt i shoppingcentret undertiden som vi väntade på att Kevin skulle komma och plocka upp oss. Denna natt skulle nämligen Martin bo hos oss, då kan inte trivdes med sitt förra sällskap. Familjen han bodde hos kom han bra överens med, men deras son (en Abbotts elev) drev honom till vansinne.
När vi kom tillbaka till Becca lade vi oss på gräsmattan och försökte bättra på brännan. När Becca kom hem började vi göra oss i ordning, vi skulle nämligen iväg på Nicoles födelsedagsfest senare på kvällen. På själva festen stannade vi inte så värst länge, vi hälsade på folket och grattade Nicole, sedan fick vi skjuts tillbaka hem till Becca. Väl där satte vi oss på uteplatsen för att umgås och prata. En mycket bra dag och kväll får jag lov att säga.
måndag 1 mars 2010
18 FEBRUARI 2010
Idag var det dags för första praktikdagen. Jag tror inte någon riktigt visste vad som väntade oss de två kommande dagarna. Utav oss 15 elever som åkte ner, hamnade vi på tre olika ställen. Amanda, Karin och Jonathan skulle vara i köket på ett 5-stjärnigt hotell, Anna och Jenny skulle vara på en restaurang/pub och sen har vi då de resterande, denna grupp ingick jag och Lisa i, vi skulle vara på ett ställe som heter Woolworths. Vi hade alla varit inne i en Woolworths affär tidigare, och visste att Woolworths är en klädaffär kombinerat med restaurang och matvaruhandel. Men som sagt, ingen visste vad som väntade, men jag kan säga att jag blev positivt överraskad av vad som väntade oss de två kommande dagarna, även om det blev ganska långtråkigt. Jag, tillsammans med många andra trodde vi skulle laga mat hela tiden, och jag hade föreställt mig ett småsnuskigt ställe med dålig hygien och halvtaskiga råvaror. Ni kommer märka att jag hade grymt fel.
Hur som helst, när jag vaknade upp vid 06.00 hos Becca blev jag lite snurrig i huvudet och undrade vart jag höll hus. Vid det här laget har man vant sig vid att vakna upp i lägenheterna, det har blivit som ett andra hem. Jag drog mig upp och duschade och gjorde mig redo. Vid 07.00 fick jag upp Lisa och vi åt frukost tillsammans med Becca och Nicole och en kvart senare rullade bilen mot Abbotts Collage. Trafiken i Sydafrika är helt galen på morgonen, därför måste både skolelever och arbetande åka ungefär en timma i förväg för att hinna i tid. Vi var i skolan runt 8-tiden och bussen som skulle ta oss till vår praktikplats skulle inte gå innan 09.30 och detta gjorde att vi satt ute i solen och fördrev tiden tills det var dags.
När vi väl kom fram till Woolworths Business Center möttes vi upp av Anne Odonnells, som jobbar på Woolworths men också är moster till en av de sydafrikanska eleverna, Kathleen.
Hon följde med oss in och vi skrev in oss, fick varsin namnbricka och förklarade för oss hur dagen skulle se ut och delade även ut ett schema för denna dag och den kommande. Efter detta tog hon med oss till ett rum där tre personer satt och väntade på oss. Dessa tre skulle hålla en presentation för oss, så vi skulle få en inblick i vad Woolworths är och vad dem gör. Presentationen tog väl en 45 minuter, och efter det insåg jag, precis som många andra, att vi hade haft helt fel i våra fördomar om Woolworths. Som sagt, så är det en affär som kombinerar shopping med matvaruaffär och restaurang. I Sydafrika finns det ungefär 350 butiker, vilket gör den till en stor kedja. Woolworths är mycket miljötänkande och gör otroligt mycket för att värna om miljön, något som vi hotellare har arbetat mycket med i tvåan – miljötänkande på hotell, och därför var det kul att se att en så stor kedja gör så mycket som dem faktiskt gör.
Efter presentationen tog Anne med oss till Woolworths Coffee Shop och där fick vi smaka på vad de hade att erbjuda. Jag tog en latte, och det kan ha varit den bästa jag testat. Efter kaffepausen fick vi gå in i shopen och se hur arbetet där inne gick till. När detta var avslutat gick vi tillbaka till Business Center för att gå in i köket – trodde vi. Tids nog fick vi ju gå in i köket, men fick vi vänta 1,5 timme. Sen när vi väl kom in i köket trodde vi att vi skulle få vara aktiva, så var väl inte fallet. Vi skulle stå bakom och se på hur de gjorde, hade man tur fick man hjälpa till att hacka grönsaker eller röra om i en gryta. Men mer än så var det inte. När maten var klar skulle det bli provsmakning, och det var inte mycket som fall oss i smaken. Efter provsmakningen fick vi äntligen sluta och vi blev upphämtade i skolbussen som körde tillbaka oss i skolan. Där hämtade Nicoles mamma, Nicole och Becca upp mig och Lisa och körde oss hem till Becca. När vi väl kom dit slängde vi oss på gräsmattan och busade i poolen.
När klockan närmade sig 20.00 gick vi fyra tillsammans med Beccas pappa, Kevin ut och åt på en restaurang med Jamaica-tema. I baren hängde det ner palmer och musiken förgyllde stämningen. Både jag och Lisa fastnade för detta ställe. Maten här var också hur bra som helst, absolut inget att klaga på. Under tiden som vi väntade på att maten skulle bli klar plockade Kevin fram en kortlek och vi spelade ett spel som fick oss att skratta en hel del. Efter desserten var vi nöjda och tackade för oss och började rulla hemåt till sängen
Hur som helst, när jag vaknade upp vid 06.00 hos Becca blev jag lite snurrig i huvudet och undrade vart jag höll hus. Vid det här laget har man vant sig vid att vakna upp i lägenheterna, det har blivit som ett andra hem. Jag drog mig upp och duschade och gjorde mig redo. Vid 07.00 fick jag upp Lisa och vi åt frukost tillsammans med Becca och Nicole och en kvart senare rullade bilen mot Abbotts Collage. Trafiken i Sydafrika är helt galen på morgonen, därför måste både skolelever och arbetande åka ungefär en timma i förväg för att hinna i tid. Vi var i skolan runt 8-tiden och bussen som skulle ta oss till vår praktikplats skulle inte gå innan 09.30 och detta gjorde att vi satt ute i solen och fördrev tiden tills det var dags.
När vi väl kom fram till Woolworths Business Center möttes vi upp av Anne Odonnells, som jobbar på Woolworths men också är moster till en av de sydafrikanska eleverna, Kathleen.
Hon följde med oss in och vi skrev in oss, fick varsin namnbricka och förklarade för oss hur dagen skulle se ut och delade även ut ett schema för denna dag och den kommande. Efter detta tog hon med oss till ett rum där tre personer satt och väntade på oss. Dessa tre skulle hålla en presentation för oss, så vi skulle få en inblick i vad Woolworths är och vad dem gör. Presentationen tog väl en 45 minuter, och efter det insåg jag, precis som många andra, att vi hade haft helt fel i våra fördomar om Woolworths. Som sagt, så är det en affär som kombinerar shopping med matvaruaffär och restaurang. I Sydafrika finns det ungefär 350 butiker, vilket gör den till en stor kedja. Woolworths är mycket miljötänkande och gör otroligt mycket för att värna om miljön, något som vi hotellare har arbetat mycket med i tvåan – miljötänkande på hotell, och därför var det kul att se att en så stor kedja gör så mycket som dem faktiskt gör.
Efter presentationen tog Anne med oss till Woolworths Coffee Shop och där fick vi smaka på vad de hade att erbjuda. Jag tog en latte, och det kan ha varit den bästa jag testat. Efter kaffepausen fick vi gå in i shopen och se hur arbetet där inne gick till. När detta var avslutat gick vi tillbaka till Business Center för att gå in i köket – trodde vi. Tids nog fick vi ju gå in i köket, men fick vi vänta 1,5 timme. Sen när vi väl kom in i köket trodde vi att vi skulle få vara aktiva, så var väl inte fallet. Vi skulle stå bakom och se på hur de gjorde, hade man tur fick man hjälpa till att hacka grönsaker eller röra om i en gryta. Men mer än så var det inte. När maten var klar skulle det bli provsmakning, och det var inte mycket som fall oss i smaken. Efter provsmakningen fick vi äntligen sluta och vi blev upphämtade i skolbussen som körde tillbaka oss i skolan. Där hämtade Nicoles mamma, Nicole och Becca upp mig och Lisa och körde oss hem till Becca. När vi väl kom dit slängde vi oss på gräsmattan och busade i poolen.
När klockan närmade sig 20.00 gick vi fyra tillsammans med Beccas pappa, Kevin ut och åt på en restaurang med Jamaica-tema. I baren hängde det ner palmer och musiken förgyllde stämningen. Både jag och Lisa fastnade för detta ställe. Maten här var också hur bra som helst, absolut inget att klaga på. Under tiden som vi väntade på att maten skulle bli klar plockade Kevin fram en kortlek och vi spelade ett spel som fick oss att skratta en hel del. Efter desserten var vi nöjda och tackade för oss och började rulla hemåt till sängen
lördag 20 februari 2010
17 FEBRUARI 2010
Idag är det onsdag. Vanligtvis brukar förmiddagarna spenderas på Abbotts Collage, men nu den sista tiden som är kvar fram tills vi åker hem är det lite annorlunda. Ganska skönt faktiskt, det känns inte som man får ut så mycket på att sitta på en lektion och egentligen bara glo.
Idag blev vi upplockade av en tjej, som jag i skrivande stund inte minns namnet på, och hennes bror. De skulle med hjälp av sina två minibussar köra oss till Stellenbosch där vi skulle få besöka tre olika vinodlingar och även testa på vinerna.
Det första stället vi hamnade på hette J.C. Le Roux och producerade Sparkling Wine, eller mousserande vin som vi kallar det. Stället var hur fräscht som helst, och efter vinprovningen (där vi fick prova fyra mousserande viner, varav två vita och två rosé och även en tillhörande chokladbit till varje vin) tog dem med oss på en rundvisning som började med en film som handlade om J.C. Le Roux i största allmänhet.
Nästa ställe vi hamnade på, Dieu Donné, låg också i Stellenbosch och hade en underbar utsikt. Här fick vi inte ett lika varmt välkomnande som på det första stället. Här fanns inte heller något gott vin som fall mig i smaken (spotthinken kom till användning). Vi fick varsin lapp som vi fick fylla i, man skulle kryssa för vilka 5 viner man ville prova. Vid sidan om namnet på vinet stod det också lite kort tillhörande fakta. Sen fick man ta med sin lapp in till baren. Det skulle gå snabbt och enkelt.
Innan vi skulle till det sista stoppet i vinprovningen, åt vi lunch på en italiensk restaurang. Här fanns det diverse pasta och pizza och alla lämnade matbordet mätta och belåtna.
Den sista vinprovningen vi besökte hette Fairview och hade lite samma koncept som ställe nummer två. Man fick en lapp, kryssa i det man ville ha och fick det upphällt i sitt glas. Till skillnad från det andra stället tog sig personalen tid att förklara om det var något man undrade. Även på detta ställe fanns det tilltugg, i form av ost. Innan vi fick skjuts tillbaka till Kapstaden igen körde våra minibussar upp på en kulle där man hade utsikt över vinodlingarna, bergen i bakgrunden och den fina naturen.
När vi kom tillbaka till lägenheterna fick vi snabb packa ihop vad vi behövde ha de tre kommande dagarna. Utbytet fungerar på så sätt att vi ska ta del av varandras vardag, det bästa man egentligen kan göra är ju då att bo hemma hos dem för att se hur det går till i hushållet. Jag och Lisa skulle tillsammans med My och Hanna bo hos Becca som även skulle ha Nicole hos sig. Men efter lite tråkigheter blev det tyvärr bara jag och Lisa som sov med Becca och Nicole.
Becca, Nicole och Beccas pappa, Kevin, mötte upp mig och Lisa vid lägenheterna och tog oss sedan till Long Street där vi skulle äta på restaurang. Long Street är det stället i Sydafrika där alla fina restauranger, häftiga barer och nattklubbar ligger. Först tog dem med oss till ett hotell som hette Daddy Cool, där visade han oss runt och tog oss sedan till taket där de hade en bar. Riktigt häftigt ställe må jag säga. Han berättade även att man kunde hyra takvåningen för privatfester, och runt om på taket stod det silvriga husvagnar som man kunde övernatta i om man hyrde stället. Vi pratade även med två bartenders, varav en utav dem hade en flickvän i Sverige, närmare bestämt Malmö. Efter ett tag kom även Beccas syster, Angie och hennes kompis som jag inte minns namnet på. Vi sju gick till en restaurang och åt gott och pratade all möjlig skit för att lära känna varandra.
Innan vi åkte hem för att sova (vi var väldigt trötta vid det här laget eftersom dagen hade varit lång och lite stressande) stannade vi på en bar för att spela lite biljard. Jag har aldrig varit duktig på det, trots det vann jag och Lisa över Kevin. När vi kom hem till Becca visade hon oss runt i huset och sedan rummet där vi skulle sova. De var så söta och hade lämnat handdukar, hygienartiklar, snacks och andra välkomstpresenter på sängen. Då passade jag på att lämna mina gåvor som jag köpte till dem i Sverige, innan vi åkte. Becca fick ett gossedjur, en älg, som bar en Sverigetröja. Kevin fick en Paradisask och jag förklarade för dem att det är en gåva som i stort sett alla svenskar får på julafton.
Nöjda och belåtna efter en toppenkväll kröp vi ner i sängen och ställde klockan på 06.15 för att komma i tid till skola och praktik nästa dag.
Idag blev vi upplockade av en tjej, som jag i skrivande stund inte minns namnet på, och hennes bror. De skulle med hjälp av sina två minibussar köra oss till Stellenbosch där vi skulle få besöka tre olika vinodlingar och även testa på vinerna.
Det första stället vi hamnade på hette J.C. Le Roux och producerade Sparkling Wine, eller mousserande vin som vi kallar det. Stället var hur fräscht som helst, och efter vinprovningen (där vi fick prova fyra mousserande viner, varav två vita och två rosé och även en tillhörande chokladbit till varje vin) tog dem med oss på en rundvisning som började med en film som handlade om J.C. Le Roux i största allmänhet.
Nästa ställe vi hamnade på, Dieu Donné, låg också i Stellenbosch och hade en underbar utsikt. Här fick vi inte ett lika varmt välkomnande som på det första stället. Här fanns inte heller något gott vin som fall mig i smaken (spotthinken kom till användning). Vi fick varsin lapp som vi fick fylla i, man skulle kryssa för vilka 5 viner man ville prova. Vid sidan om namnet på vinet stod det också lite kort tillhörande fakta. Sen fick man ta med sin lapp in till baren. Det skulle gå snabbt och enkelt.
Innan vi skulle till det sista stoppet i vinprovningen, åt vi lunch på en italiensk restaurang. Här fanns det diverse pasta och pizza och alla lämnade matbordet mätta och belåtna.
Den sista vinprovningen vi besökte hette Fairview och hade lite samma koncept som ställe nummer två. Man fick en lapp, kryssa i det man ville ha och fick det upphällt i sitt glas. Till skillnad från det andra stället tog sig personalen tid att förklara om det var något man undrade. Även på detta ställe fanns det tilltugg, i form av ost. Innan vi fick skjuts tillbaka till Kapstaden igen körde våra minibussar upp på en kulle där man hade utsikt över vinodlingarna, bergen i bakgrunden och den fina naturen.
När vi kom tillbaka till lägenheterna fick vi snabb packa ihop vad vi behövde ha de tre kommande dagarna. Utbytet fungerar på så sätt att vi ska ta del av varandras vardag, det bästa man egentligen kan göra är ju då att bo hemma hos dem för att se hur det går till i hushållet. Jag och Lisa skulle tillsammans med My och Hanna bo hos Becca som även skulle ha Nicole hos sig. Men efter lite tråkigheter blev det tyvärr bara jag och Lisa som sov med Becca och Nicole.
Becca, Nicole och Beccas pappa, Kevin, mötte upp mig och Lisa vid lägenheterna och tog oss sedan till Long Street där vi skulle äta på restaurang. Long Street är det stället i Sydafrika där alla fina restauranger, häftiga barer och nattklubbar ligger. Först tog dem med oss till ett hotell som hette Daddy Cool, där visade han oss runt och tog oss sedan till taket där de hade en bar. Riktigt häftigt ställe må jag säga. Han berättade även att man kunde hyra takvåningen för privatfester, och runt om på taket stod det silvriga husvagnar som man kunde övernatta i om man hyrde stället. Vi pratade även med två bartenders, varav en utav dem hade en flickvän i Sverige, närmare bestämt Malmö. Efter ett tag kom även Beccas syster, Angie och hennes kompis som jag inte minns namnet på. Vi sju gick till en restaurang och åt gott och pratade all möjlig skit för att lära känna varandra.
Innan vi åkte hem för att sova (vi var väldigt trötta vid det här laget eftersom dagen hade varit lång och lite stressande) stannade vi på en bar för att spela lite biljard. Jag har aldrig varit duktig på det, trots det vann jag och Lisa över Kevin. När vi kom hem till Becca visade hon oss runt i huset och sedan rummet där vi skulle sova. De var så söta och hade lämnat handdukar, hygienartiklar, snacks och andra välkomstpresenter på sängen. Då passade jag på att lämna mina gåvor som jag köpte till dem i Sverige, innan vi åkte. Becca fick ett gossedjur, en älg, som bar en Sverigetröja. Kevin fick en Paradisask och jag förklarade för dem att det är en gåva som i stort sett alla svenskar får på julafton.
Nöjda och belåtna efter en toppenkväll kröp vi ner i sängen och ställde klockan på 06.15 för att komma i tid till skola och praktik nästa dag.
16 FEBRUARI 2010
Idag är det tisdag. Vi tog som vanligt bussen till skolan vid 08.15 (vilket ni borde veta vid det här laget). Väl framme i skolan stod det drama på schemat, dock hade min klass en genomgång med prov, så blev inte så mycket närvaro vid denna lektion.
Igår blev det klart att vi hotellare skulle på studiebesök idag, på Cape Grace, vilket är ett 5-stjärnigt hotell i mitten utav Kapstaden, Waterfront. Eftersom att vi skulle ta bussen kvart i elva på förmiddagen så hade vi bara två lektioner idag, ganska skönt, eftersom att lektionerna i sig inte ger oss så mycket som vi kanske hade förväntat oss.
Hotellet var kanonfint, och inredningen var helt unik. Hotellet har 121 rum, och ungefär 400 anställda, man kan bara tänka sig servicen? Helt otroligt verkligen.
Efter vår rundvandring bestämde vi oss för att testa på hotellets mat och 8 förväntansfulla svenskar slog sig till bords för att få sig en 5-stjärnig upplevelse.
Maten var helt okej, mer än okej till och med. Menyn kunde dock varit lite mer imponerande. Den var kort och enkel, kanske lite så man vill ha det, men lite väl kort skulle jag våga säga.
När alla ätit sig mätta hämtade Charles upp oss och vi begav oss åter igen till Canal Walk. Det börjar kännas lite tjatigt det där med shopping nu, jag vet. Lite som en vardag faktiskt, men vi var tvungna att fördriva tiden fram tills klockan sex då vi skulle vara tillbaka på skolan igen för en middag.
Dock var inte denna meny speciellt imponerande heller. Lite bröd, caesarsallad, någon köttfärsfylld historia och någon rislåda med russin, köttfärs och en fruktansvärt söt smak var det som erbjöds. Självklart bjöds det på dessert också, något sockerkaksliknande, mycket god, mycket god.
Mätta och belåtna satt vi kvar vid borden och umgicks och väntade på att bussen skulle ta oss hem.
Här hemma i lägenheten i nuläget är det full fart med tandborstning, duschning och däckning i soffan utav en sydafrikansk vän. Visst är livet underbart.
So long, ses imorgon!
Igår blev det klart att vi hotellare skulle på studiebesök idag, på Cape Grace, vilket är ett 5-stjärnigt hotell i mitten utav Kapstaden, Waterfront. Eftersom att vi skulle ta bussen kvart i elva på förmiddagen så hade vi bara två lektioner idag, ganska skönt, eftersom att lektionerna i sig inte ger oss så mycket som vi kanske hade förväntat oss.
Hotellet var kanonfint, och inredningen var helt unik. Hotellet har 121 rum, och ungefär 400 anställda, man kan bara tänka sig servicen? Helt otroligt verkligen.
Efter vår rundvandring bestämde vi oss för att testa på hotellets mat och 8 förväntansfulla svenskar slog sig till bords för att få sig en 5-stjärnig upplevelse.
Maten var helt okej, mer än okej till och med. Menyn kunde dock varit lite mer imponerande. Den var kort och enkel, kanske lite så man vill ha det, men lite väl kort skulle jag våga säga.
När alla ätit sig mätta hämtade Charles upp oss och vi begav oss åter igen till Canal Walk. Det börjar kännas lite tjatigt det där med shopping nu, jag vet. Lite som en vardag faktiskt, men vi var tvungna att fördriva tiden fram tills klockan sex då vi skulle vara tillbaka på skolan igen för en middag.
Dock var inte denna meny speciellt imponerande heller. Lite bröd, caesarsallad, någon köttfärsfylld historia och någon rislåda med russin, köttfärs och en fruktansvärt söt smak var det som erbjöds. Självklart bjöds det på dessert också, något sockerkaksliknande, mycket god, mycket god.
Mätta och belåtna satt vi kvar vid borden och umgicks och väntade på att bussen skulle ta oss hem.
Här hemma i lägenheten i nuläget är det full fart med tandborstning, duschning och däckning i soffan utav en sydafrikansk vän. Visst är livet underbart.
So long, ses imorgon!
15 FEBRUARI 2010
Måndagen startade som vanligt med att vi tog bussen till skolan ungefär 08.15. Även denna dag missade vi första lektionen och fick starta på lektion nr. 2, vilket i mitt fall är drama.
Under dramalektionen repeterade vi lite på våra korta pjäser som vi skulle ha satt ihop tills idag. Pjäsen skulle handla om relationer, och jag och min grupp valde att göra en om backstabbing och otrohet. Redovisandet utav pjäsen gick kanon, bättre än väntat, jag glömde inte ens av mina repliker.
Förra veckan blev vi tilldelade en uppgift om att hålla en redovisning om Sverige. Denna redovisning hölls också idag, och den gick för min del mycket bra. Några var lite mer nervösa än andra, och några hade tagit det lite mer oseriöst än andra. Men vi fick det att fungera, vilket var huvudsaken.
Efter skolan begav vi oss till Canal Walk för ett återbesök i några utav butikerna. Vid 17.30 tog vi alla en taxi tillbaka till lägenheterna, och det var dags för fri aktivitet igen.
När vi kom hem hade vi tre glada tjejer från Abbotts Collage på besök, tre utav de som varit med i Sverige i höstas. Vi satt och snackade allmän skit, som tjejer är bäst på att göra, och bara försökte ta vara på tiden. Vid 8-tiden kände vi alla oss lite hungriga, och jag trånade efter min Gulaschsoppa som jag spanat in på en utav restaurangerna igår. Vi fick ihop ett gäng på 9 personer och gick till en utav restaurangerna i närheten, Primi (stället med gulaschsoppan). Vi hade en mycket trevlig stund på restaurangen med mycket god mat. Vid 22.00, när Primi stängde, begav vi oss hemåt igen för att slumra på soffan, kolla på film, umgås och ha det allmänt trevligt.
Det var det som stod på måndagens schema. Next up: Tuesday.
Utanför Canal Walk
En av många ingångar till shoppingcentret Canal Walk
Under dramalektionen repeterade vi lite på våra korta pjäser som vi skulle ha satt ihop tills idag. Pjäsen skulle handla om relationer, och jag och min grupp valde att göra en om backstabbing och otrohet. Redovisandet utav pjäsen gick kanon, bättre än väntat, jag glömde inte ens av mina repliker.
Förra veckan blev vi tilldelade en uppgift om att hålla en redovisning om Sverige. Denna redovisning hölls också idag, och den gick för min del mycket bra. Några var lite mer nervösa än andra, och några hade tagit det lite mer oseriöst än andra. Men vi fick det att fungera, vilket var huvudsaken.
Efter skolan begav vi oss till Canal Walk för ett återbesök i några utav butikerna. Vid 17.30 tog vi alla en taxi tillbaka till lägenheterna, och det var dags för fri aktivitet igen.
När vi kom hem hade vi tre glada tjejer från Abbotts Collage på besök, tre utav de som varit med i Sverige i höstas. Vi satt och snackade allmän skit, som tjejer är bäst på att göra, och bara försökte ta vara på tiden. Vid 8-tiden kände vi alla oss lite hungriga, och jag trånade efter min Gulaschsoppa som jag spanat in på en utav restaurangerna igår. Vi fick ihop ett gäng på 9 personer och gick till en utav restaurangerna i närheten, Primi (stället med gulaschsoppan). Vi hade en mycket trevlig stund på restaurangen med mycket god mat. Vid 22.00, när Primi stängde, begav vi oss hemåt igen för att slumra på soffan, kolla på film, umgås och ha det allmänt trevligt.
Det var det som stod på måndagens schema. Next up: Tuesday.
Utanför Canal Walk
En av många ingångar till shoppingcentret Canal Walk
14 FEBRUARI 2010
Denna söndag och alla hjärtans dag startade vi med att ta bussen klockan 08.00 från lägenheterna mot Table Mountain. Det var dags att bestiga detta jättelika monster som vi suttit och spanat mot från våra balkonger under drygt en veckas tid nu.
Vi var 10 bittra elever och 3 peppande lärare som tuggade oss upp för berget. Några utav oss avstod på grund av sjukdomar och dylikt.
Jag måste erkänna att under tiden man stapplade upp med en puls på 2000 slag i minuten ångrade man sig ganska mycket att man gett sig in i den här bergsklättringen. Men så här i efterhand är man sjukt stolt att man tog sig upp hela vägen. Det är en sak att varit på berget och sett utsikten, men en helt annan att ha vandrat upp för berget bestående utav endast stenrös, och en underbar natur.
Många utav oss var mer eller mindre slutkörda efter den cirka två timmar intensiva vandringen, trots detta hördes inget grin, och eftersom att jag skriver detta inlägg en dag efter bestigningen kan jag också berätta att vad jag hört är det ingen som har någon träningsvärk.
Efter att vi stapplat upp, gick vi runt och kikade på utsikten och njöt utav det fina vädret tills det var dags att ta linbanan ner igen. Väl hemma var det fritt val att göra vad som behagade, några åt lunch, några låg vid poolen och någon annan däckade på någon soffa.
Nästa aktivitet på listan var att besöka en kyrka klockan 6, detta var också en frivillig aktivitet. Jag själv avstod dock besöket för att avnjuta en fin alla hjärtans dag middag ute, men vad jag hört var det någonting gospelliknande och väldigt imponerande, vilket jag kan tänka mig då jag och Sara besökte en gospelkyrka förra gången vi var här i Sydafrika.
Här var söndagen slut, snipp snapp snut.
Halvvägs upp
Linbanan som skulle ta oss (som inte orkade gå) till toppen
Utsikt från toppen
Murmeldjur!
Anna och jag på Table Mountain
Utsikt och den nybyggda arenan
Ödlor fanns det gott om
Jonathan står farligt nära kanten
Murmeldjur igen!
Vi var 10 bittra elever och 3 peppande lärare som tuggade oss upp för berget. Några utav oss avstod på grund av sjukdomar och dylikt.
Jag måste erkänna att under tiden man stapplade upp med en puls på 2000 slag i minuten ångrade man sig ganska mycket att man gett sig in i den här bergsklättringen. Men så här i efterhand är man sjukt stolt att man tog sig upp hela vägen. Det är en sak att varit på berget och sett utsikten, men en helt annan att ha vandrat upp för berget bestående utav endast stenrös, och en underbar natur.
Många utav oss var mer eller mindre slutkörda efter den cirka två timmar intensiva vandringen, trots detta hördes inget grin, och eftersom att jag skriver detta inlägg en dag efter bestigningen kan jag också berätta att vad jag hört är det ingen som har någon träningsvärk.
Efter att vi stapplat upp, gick vi runt och kikade på utsikten och njöt utav det fina vädret tills det var dags att ta linbanan ner igen. Väl hemma var det fritt val att göra vad som behagade, några åt lunch, några låg vid poolen och någon annan däckade på någon soffa.
Nästa aktivitet på listan var att besöka en kyrka klockan 6, detta var också en frivillig aktivitet. Jag själv avstod dock besöket för att avnjuta en fin alla hjärtans dag middag ute, men vad jag hört var det någonting gospelliknande och väldigt imponerande, vilket jag kan tänka mig då jag och Sara besökte en gospelkyrka förra gången vi var här i Sydafrika.
Här var söndagen slut, snipp snapp snut.
Halvvägs upp
Linbanan som skulle ta oss (som inte orkade gå) till toppen
Utsikt från toppen
Murmeldjur!
Anna och jag på Table Mountain
Utsikt och den nybyggda arenan
Ödlor fanns det gott om
Jonathan står farligt nära kanten
Murmeldjur igen!
13 FEBRUARI 2010
Idag vaknade jag upp vid 9-tiden och skulle då fatta ett svårt beslut – marknad eller sola och bada. Eftersom vi inte har så mycket tid till att sola och bada hade jag på fredagen sagt att jag stannar hemma, men mina andra rumskamrater lyckades övertala mig och jag åkte med på marknad. Vi som skulle på marknad, ett tiotal personer, möttes upp vid grindarna runt 10.00. Sen gick vi gemensamt till Checkers för att hämta ut biljetter till kvällens cricketmatch. Jag passade då även att köpa mig lite frukost. Sen vandrade vi vidare till bussen som skulle ta oss in till Kapstadens centrum. Vi har tidigare blivit tillsagda att inte åka med bussar och tåg eller annan lokaltrafik, men vi har insett att det inte alls är så farligt som de talat om för oss. Inte dagtid i alla fall, men nattetid blir det garanterat osäkert.
När vi väl kom till centrum bestämde vi vart och när vi skulle mötas upp för lunch. När detta var gjort delades vi snabbt upp i grupper och alla gick iväg mot stånden för att kolla vad som erbjöds. Den marknaden som vi hamnade på var en muslimsk marknad och där hittade man mest solglasögon, klockor, kepsar, tyger, väskor och dylikt. Jag var på jakt efter träfigurer, men Patrick berättade för mig att på just den marknaden fanns inget sådant. Trots detta lyckades jag köpa på mig två klockor, solglasögon, nyckelring och en present till min bästa kompis, Linnéa.
När klockan närmade sig 14.00 möttes vi upp där det var bestämt och Christer tog oss till ett café som han trodde vi skulle gilla. När vi gick uppåt i centrum insåg vi att det var fler marknadsplatser än den vi var på. Här fanns det mängder av marknadsstånd i afrikansk stil, trots det fick jag inte med mig några träfigurer hem, utan istället två ljusstakar av trä. Anledningen är att de sätter ett väldigt högt pris som man sedan får pruta ner. Jag vill inte ge för mycket pengar för träfigurer, samtidigt som det vore väldigt roligt att ha med sig några eller någon hem. Men jag tyckte att priserna var på tok för höga så jag låter det vara till en nästa gång.
Efter lunchen fick vi ytterligare lite tid till att kolla vidare. När klockan blev kvart i fem möttes hela högen upp igen och skulle då ta ett tåg till stället där cricketmatchen skulle äga rum. Väl där mötte vi upp den andra halvan som hade solat och badat hela dagen. Kapstadens cricketlag heter Cape Cobras och mötte ett lag som hette Dolphins, vart dem kom från har jag ingen susning om. Hur som helst, matchen imponerade många men dock inte mig. Jag förstår inte vad cricket går ut på, och även om Patrick försökte förklara det tusen gånger fattade jag ingenting. Eftersom matchen var 3 timmar lång blev det väldigt drygt att kolla, och vi som hade varit på marknad hela dagen och vandrat omkring var otroligt trötta och gick på överskottsenergi de sista timmarna.
När vi kom hem slängde jag och Lisa oss i sängen och pratade en stund. Jag var så trött att jag somnade under tiden som hon pratade med mig.
Vänta på bussen som skulle ta oss till Kapstaden, och där med marknaden
Turistbild på Amanda
Och en på mig (egentligen ville vi bara ha bild på en snubbe som låg och sov precis intill, men vi fick vara diskreta)
En liten del av marknaden och Table Mountain i bakgrunden
Dansuppvisning
Hela marknadsgänget är redo för lunch
Smycken, prydnadssaker och annat fint i afrikansk stil
Amandas älskling
Cricketmatchen som vi alla tröttnade på ganska snabbt
När vi väl kom till centrum bestämde vi vart och när vi skulle mötas upp för lunch. När detta var gjort delades vi snabbt upp i grupper och alla gick iväg mot stånden för att kolla vad som erbjöds. Den marknaden som vi hamnade på var en muslimsk marknad och där hittade man mest solglasögon, klockor, kepsar, tyger, väskor och dylikt. Jag var på jakt efter träfigurer, men Patrick berättade för mig att på just den marknaden fanns inget sådant. Trots detta lyckades jag köpa på mig två klockor, solglasögon, nyckelring och en present till min bästa kompis, Linnéa.
När klockan närmade sig 14.00 möttes vi upp där det var bestämt och Christer tog oss till ett café som han trodde vi skulle gilla. När vi gick uppåt i centrum insåg vi att det var fler marknadsplatser än den vi var på. Här fanns det mängder av marknadsstånd i afrikansk stil, trots det fick jag inte med mig några träfigurer hem, utan istället två ljusstakar av trä. Anledningen är att de sätter ett väldigt högt pris som man sedan får pruta ner. Jag vill inte ge för mycket pengar för träfigurer, samtidigt som det vore väldigt roligt att ha med sig några eller någon hem. Men jag tyckte att priserna var på tok för höga så jag låter det vara till en nästa gång.
Efter lunchen fick vi ytterligare lite tid till att kolla vidare. När klockan blev kvart i fem möttes hela högen upp igen och skulle då ta ett tåg till stället där cricketmatchen skulle äga rum. Väl där mötte vi upp den andra halvan som hade solat och badat hela dagen. Kapstadens cricketlag heter Cape Cobras och mötte ett lag som hette Dolphins, vart dem kom från har jag ingen susning om. Hur som helst, matchen imponerade många men dock inte mig. Jag förstår inte vad cricket går ut på, och även om Patrick försökte förklara det tusen gånger fattade jag ingenting. Eftersom matchen var 3 timmar lång blev det väldigt drygt att kolla, och vi som hade varit på marknad hela dagen och vandrat omkring var otroligt trötta och gick på överskottsenergi de sista timmarna.
När vi kom hem slängde jag och Lisa oss i sängen och pratade en stund. Jag var så trött att jag somnade under tiden som hon pratade med mig.
Vänta på bussen som skulle ta oss till Kapstaden, och där med marknaden
Turistbild på Amanda
Och en på mig (egentligen ville vi bara ha bild på en snubbe som låg och sov precis intill, men vi fick vara diskreta)
En liten del av marknaden och Table Mountain i bakgrunden
Dansuppvisning
Hela marknadsgänget är redo för lunch
Smycken, prydnadssaker och annat fint i afrikansk stil
Amandas älskling
Cricketmatchen som vi alla tröttnade på ganska snabbt
12 FEBRUARI 2010
Idag väckte Amanda och Linn mig så tidigt som 06.00 och grattade mig med sång och paket. Idag är det nämligen min 19-årsdag. Efter en god frukost bestående av melon, jordgubbar och vindruvor åkte vi med Charles till skolan. Idag skulle dem ha idrottsdag, och vi skulle antingen till stranden för att göra diverse aktiviteter eller till en idrottshall för lite olika bollspel. Jag och Lisa var i den gruppen som skulle till stranden. Dessvärre blev Lisas vistelse inte så lång då hon flera dagar haft problem med magen. Vår rektor, Christer, tog med Lisa till Medical Center och det visade sig att hennes blodvärden var urkassa och att hon hade en inflammation i tarmen. Så framöver ska hon äta 13 tabletter om dagen för att bli bättre.
Vi andra som var på stranden började med lite olika samarbets- och tillitsövningar. Sedan delades vi in i åtta olika lag som skulle genomföra 4 övningar, eller tävlingar. Dessa var volleyboll, blind-fotboll (man skulle ha på sig en ögonbindel samtidigt som en annan person skulle styra dig genom att säga vart man skulle gå), fransk cricket och en annan tävling som gick ut på att man skulle ligga på mage, och när aktivitetsledaren ropade ”go” skulle man springa och hämta vita pinnar som satt i stranden, en efter en åkte man ut tills en ensam vinnare kunde koras. Vädret denna dag var mulet, men vid 12-tiden klarnade vädret upp och det blev riktigt varmt och klar-blå himmel. Vi svenskar slängde av oss kläderna för att bättra på brännan. Några, inklusive jag, passade även på att bada i Atlanten vilket var väldigt kallt men uppfriskande.
När vi var hemma igen var det poolen som gällde. Jag hann inte mer än anlända till pool området innan Patrick och Charlie kastade i mig med kläderna på – det var deras födelsedagspresent till mig. Efter en stund tröttnade vi alla och gick upp för att göra oss i ordning inför kvällens grillfest. Jag vet inte om grillfesten var för att fira mig eller bara helt allmänt. Charlie hade sagt att om vi har en grillkväll på Saras födelsedag kommer hon tro att det är för att fira henne. Hur som helst, maten var supergod och när det mörknade och blev kyligt gick alla upp till vår lägenhet för att fortsätta fira lite. Det blev paketöppning, sång och tårta. Sen satt vi alla och tjötade tills klockan blev alldeles för mycket.
En toppen födelsedag och jag tackar alla som gjorde den till vad den blev!
På plats i skolan och redo för idrottsdag
Framme på stranden, Clifton Beach
Diverse lekar och övningar längs stranden
Sammarbetsövning och Devin tramsar sig
Jag är redo för att fira min 19årsdag!
För engångsskull fick vi god mat från grillen (kanske för att det var vi svenskar som skötte inhandling och tillagning av maten)
Symöte i vår lägenhet
Min tårta!
Amanda och jag! Jag är sjukt glad efter en lyckad dag
Vi andra som var på stranden började med lite olika samarbets- och tillitsövningar. Sedan delades vi in i åtta olika lag som skulle genomföra 4 övningar, eller tävlingar. Dessa var volleyboll, blind-fotboll (man skulle ha på sig en ögonbindel samtidigt som en annan person skulle styra dig genom att säga vart man skulle gå), fransk cricket och en annan tävling som gick ut på att man skulle ligga på mage, och när aktivitetsledaren ropade ”go” skulle man springa och hämta vita pinnar som satt i stranden, en efter en åkte man ut tills en ensam vinnare kunde koras. Vädret denna dag var mulet, men vid 12-tiden klarnade vädret upp och det blev riktigt varmt och klar-blå himmel. Vi svenskar slängde av oss kläderna för att bättra på brännan. Några, inklusive jag, passade även på att bada i Atlanten vilket var väldigt kallt men uppfriskande.
När vi var hemma igen var det poolen som gällde. Jag hann inte mer än anlända till pool området innan Patrick och Charlie kastade i mig med kläderna på – det var deras födelsedagspresent till mig. Efter en stund tröttnade vi alla och gick upp för att göra oss i ordning inför kvällens grillfest. Jag vet inte om grillfesten var för att fira mig eller bara helt allmänt. Charlie hade sagt att om vi har en grillkväll på Saras födelsedag kommer hon tro att det är för att fira henne. Hur som helst, maten var supergod och när det mörknade och blev kyligt gick alla upp till vår lägenhet för att fortsätta fira lite. Det blev paketöppning, sång och tårta. Sen satt vi alla och tjötade tills klockan blev alldeles för mycket.
En toppen födelsedag och jag tackar alla som gjorde den till vad den blev!
På plats i skolan och redo för idrottsdag
Framme på stranden, Clifton Beach
Diverse lekar och övningar längs stranden
Sammarbetsövning och Devin tramsar sig
Jag är redo för att fira min 19årsdag!
För engångsskull fick vi god mat från grillen (kanske för att det var vi svenskar som skötte inhandling och tillagning av maten)
Symöte i vår lägenhet
Min tårta!
Amanda och jag! Jag är sjukt glad efter en lyckad dag
11 FEBRUARI 2010
Idag hämtade Charles upp oss vid 08.15, som vanligt, och körde oss sedan till skolan. I skolan vankades det lektioner, och eftersom vi inte anländer till skolan innan 09.00 missar vi alltid första lektionen men hinner precis i tid till den andra. Nu när vi varit i skolan nästan en hel vecka har man börjat komma in hur det fungerar på Abbotts Collage. Den bästa lektionen som jag har på mitt schema är Design. Anledningen är att läraren låter oss svenska elever vara delaktiga och göra uppgifter, medans många andra lärare låter oss sitta och hänga med så gott det går. Ibland går det utmärkt, men när jag och Amanda sitter på Afrikaans blir det inte så seriöst. Vi förstår ingenting av vad som försiggår, utan sitter istället och ritar och skriver roliga historier.
När våra lektioner slutade fick vi lunch i skolan och även en supergod jordgubbspaj som efterrätt. Vid två-tiden körde Charles oss tillbaka till lägenheterna, han släppte av mig, Amanda, Karin, Linn, Emma och Dennis på shoppingcentret nära oss och de andra låg och slappade vid poolen.
En grej som varken jag eller många andra kan förstå sig på är hur vissa sydafrikaner klär sig. Självklart finns det många med stil, men vissa klär sig som ”hej-kom-och-hjälp-mig”. När vi går på shoppingrundor hittar vi hur mycket snyggt som helst, en favoritaffär för många är Mr. Price. Dem har många snygga kläder, speciellt klänningar, till en mycket billig peng. Själv hittade jag denna dag en vit volangklänning med halterneck och en djup skurning i ryggen för 50 kr, för oss svenskar är det som hittat.
På tisdag ska vi till Canal Walk igen, då ska jag absolut in på Mr. Price igen och göra mer fynd.
När vi var klara med shoppingen gick vi tillbaka till lägenheterna och lade oss vid poolen där de andra låg. Sen på kvällen lagade jag, Martin och Lisa middag som vi satt och åt samtidigt som vi kollade på sydafrikansk tv.
Amanda är nöjd med sina inköp på Mr. Price
Och jag ger tummen upp!
Njuta lite av solen
Och leka och götta sig i poolen!
När våra lektioner slutade fick vi lunch i skolan och även en supergod jordgubbspaj som efterrätt. Vid två-tiden körde Charles oss tillbaka till lägenheterna, han släppte av mig, Amanda, Karin, Linn, Emma och Dennis på shoppingcentret nära oss och de andra låg och slappade vid poolen.
En grej som varken jag eller många andra kan förstå sig på är hur vissa sydafrikaner klär sig. Självklart finns det många med stil, men vissa klär sig som ”hej-kom-och-hjälp-mig”. När vi går på shoppingrundor hittar vi hur mycket snyggt som helst, en favoritaffär för många är Mr. Price. Dem har många snygga kläder, speciellt klänningar, till en mycket billig peng. Själv hittade jag denna dag en vit volangklänning med halterneck och en djup skurning i ryggen för 50 kr, för oss svenskar är det som hittat.
På tisdag ska vi till Canal Walk igen, då ska jag absolut in på Mr. Price igen och göra mer fynd.
När vi var klara med shoppingen gick vi tillbaka till lägenheterna och lade oss vid poolen där de andra låg. Sen på kvällen lagade jag, Martin och Lisa middag som vi satt och åt samtidigt som vi kollade på sydafrikansk tv.
Amanda är nöjd med sina inköp på Mr. Price
Och jag ger tummen upp!
Njuta lite av solen
Och leka och götta sig i poolen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)