Vi landade i Paris tidigt, tror närmare bestämt klockan var 06.00. Efter att ha gått av planet, lyckades vi komma ifrån varandra. I alla fall jag, Lisa, Martin och Hanna. Vi gick lite vilse, men hittade rätt efter en stund. Där stod Christer och väntade på oss. Hur som helst så hoppade vi på ett tåg som skulle ta oss till tågstationen. De övriga i gruppen satt inne på ett café. Några gick på överenergi och var otroligt pigga, andra satt och halvsov. Jag själv hade sovit 2 timmar på planet och var otroligt trött.
När vi alla var samlade fick vi varsin tågbiljett och vi gick och satte oss på tåget. Så fort jag hade satt mig ner somnade jag och sov hela vägen in till centrum. Vädret i Paris var regnigt, kallt och röset. Egentligen var det nog inte så värst kallt, kanske 5-10 grader men för oss som kom från 30 grader och sol var detta extremt kallt. Vissa var till och med tvungna att köpa sig en extra tröja för att inte förfrysa. När tåget anlände till centrum gick Charlie och fixade biljetter till den röda bussen, som är en guidad busstur genom Paris och vissa sevärdheter.
Vi började med att gå till Notre Dame. Där gick vi in i katedralen och kollade oss omkring. Ett enormt vacker ställe må jag säga. Efter Notre Dame hoppade vi på bussen. Den körde förbi diverse byggnader såsom museum och operahuset. Vi åkte längs Champs-Elysées som jag tror hade varit jättevackert en solig dag, allt såg så grått och tråkigt ut i regnvädret. Nästa stopp vi hoppade av på var vid Triumfbågen eller Arc de Triomphe som fransmännen själva säger. Här hittade vi ett mysigt lunchställe där vi valde att äta på. Vi valde mellan lasagne och pasta med kyckling, och kycklingälskare valde jag självklart kycklingen. När jag såg lasagnen ångrade jag mig lite faktiskt. Efter att ha mättat magen gick vi mot Triumfbågen och vissa valde att gå upp till toppen och fick då ta sig uppför närmare 400 trappsteg. Efter detta hoppade vi på bussen igen och nästa stopp blev Eiffeltornet. Jag, Amanda, Dennis, Jonathan, Anna och Robert valde att betala 100 kr för att ta oss till toppen. Det var en mäktig känsla att stå uppe på toppen och se ut över Paris, även här kommer jag klaga på vädret – allt är så mycket vackrare i solsken. När vi var nöjda tog vi hissen ner och satte oss på bussen för att möta upp de andra som åkt tidigare. Christer mötte upp oss vid Notre Dame och sedan åkte vi tåg tillbaka till stationen och sedan vidare till vår gate.
I taxfree shopen hittade vi alla andra och vi började ladda upp inför den tvåtimmars långa flygturen mot Sverige. Chips, godis, parfymer och annat gott köpte vi på oss innan det var dags att gå ombord. Flygturen hem till Sverige gick utmärkt och fortare än väntat. När vi hämtat ut våra väskor möttes vi av ”Välkommen hem” skyltar och många glada föräldrar och vänner. Innan alla drog åt varsitt håll hade vi kramkalas och alla tackade så hemskt mycket för en resa vi aldrig kommer glömma!
Sydafrika 2010 var mer än toppen
söndag 7 mars 2010
22 FEBRUARI 2010
Idag var dagen D här. Redan vid 10 lämnade vi lägenheterna för att bege oss till skolan för att säga hejdå.
Väl framme väntade elever, kaffe, scones och marmelad. Vi hade knappt mer än 20 minuter med varandra att säga hejdå, så det blev ett ganska stressigt avsked.
Precis som förra gången var det skitjobbigt, verkligen inte kul alls. Denna gång vet vi med oss att vi aldrig kommer träffa alla utav dem igen, om det inte sker ett under.
En utav tjejerna från Abbotts delade ut lite grejer, jag själv fick ett halsband.
När alla gråtit en stund och pussat alla hejdå åkte vi vidare till flygplatsen för att checka in våra grejer. Tiden gick väldigt fort och helt plötsligt satt vi på planet till Johannesburg igen. Väl framme i Johannesburg var de flesta utav oss hungriga. Vi delade upp oss och jag tror nog att nästan alla utav oss gick och åt.
Även tiden i Johannesburg gick fort, och snart satt vi på planet till Paris igen. Det var ett enormt plan, med två våningar.
Flygturen gick som den skulle och var precis som det brukar vara att åka flygplan. Långtråkigt ena stunden, tröttsamt andra.
Maten var för en gångskull helt okej. Kyckling och kokta morötter, smakade mycket bra. Jag hade inte så jättebra koll på de övriga i klassen, men jag vet att jag själv somnade direkt efter middagen, och sov hela vägen till Paris där jag väcktes utav en flygvärdinna som ville servera mig frukost. Mycket fin väckning, så borde det vara oftare.
Väl framme väntade elever, kaffe, scones och marmelad. Vi hade knappt mer än 20 minuter med varandra att säga hejdå, så det blev ett ganska stressigt avsked.
Precis som förra gången var det skitjobbigt, verkligen inte kul alls. Denna gång vet vi med oss att vi aldrig kommer träffa alla utav dem igen, om det inte sker ett under.
En utav tjejerna från Abbotts delade ut lite grejer, jag själv fick ett halsband.
När alla gråtit en stund och pussat alla hejdå åkte vi vidare till flygplatsen för att checka in våra grejer. Tiden gick väldigt fort och helt plötsligt satt vi på planet till Johannesburg igen. Väl framme i Johannesburg var de flesta utav oss hungriga. Vi delade upp oss och jag tror nog att nästan alla utav oss gick och åt.
Även tiden i Johannesburg gick fort, och snart satt vi på planet till Paris igen. Det var ett enormt plan, med två våningar.
Flygturen gick som den skulle och var precis som det brukar vara att åka flygplan. Långtråkigt ena stunden, tröttsamt andra.
Maten var för en gångskull helt okej. Kyckling och kokta morötter, smakade mycket bra. Jag hade inte så jättebra koll på de övriga i klassen, men jag vet att jag själv somnade direkt efter middagen, och sov hela vägen till Paris där jag väcktes utav en flygvärdinna som ville servera mig frukost. Mycket fin väckning, så borde det vara oftare.
21 FEBRUARI 2010
Idag vaknade jag och Linn upp redan vid 08.30 för att ta oss bort till Carlucci's och äta en lyxig frukost innan det var dags att inta poolen och ett antal soltimmar. Eftersom vi åker hem imorgon struntar vi i att inhandla bröd, smör, pålägg och juice och lyxar till det aningen. En frukost bestående av; Stekt ägg, bacon, rostat bröd, tomat, färskpressad apelsinjuice och en croissant kostar så lite som 50 kr, då kan man gott unna sig det.
Efter en ljuvlig frukost gick vi bort till poolen, där låg redan Emma och Karin och hade gjort ett tag. Vi tog plats bredvid dem, och allt eftersom kom det fler nyvakna svenskar som ville bättra på brännan. När klockan närmade sig ett gav vi upp solningen, efter nästan 4 timmar. Dessutom skulle vi vara klara 13.45 för att ta oss till Home of Hope. Som jag skrivit i tidigare inlägg är Home of Hope ett barnhem som hjälper barn som hamnat snett i livet.
Många hade ett obehag över att besöka barnhemmet, många kände sig dumma över att tränga sig in i deras vardagsliv och titta. Andra tyckte det skulle bli spännande men samtidigt sorgligt. När vi kom till ett utav de många hus som Home of Hope äger, mötte Eleanore upp oss. Det var Eleanore som jag hade haft kontakt med tidigare och det var även hon som visade oss vad Home of Hope gör och står för, när vi besökte Sydafrika 2008. Först fick vi sätta oss till ro i vardagsrummet. Där fick vi kolla på en DVD som förmedlade Home of Hopes vision och vad de gör idag. Sedan blev vi uppdelade i tre grupper och fick en rundtur igenom de två husen som låg i anknytning till varandra. Sedan fick vi hälsa på de yngre barnen, de satt i ett rum och sjöng, dansade och busade omkring. Åldern på dessa var nog ungefär 1-3 år. Efter att ha lekt och gosat med dem gick vi ut på framsidan där de lite äldre barnen var. Här sprang ett gäng 4-6 åringar omkring och blev helt extas när vi lekte med dem. Dennis fick 3 klängiga ungar på ryggen, som han sprang omkring med och efter honom sprang en galen hund som hoppade upp för att bitas. Vi andra var lite mer stillsamma, själv satt jag och roade två killar med min kamera. Det togs ett tjugotal ganska meningslösa kort på i stort sett ingenting. När vi sedan skulle ta oss tillbaka till lägenheterna var det knappt att jag fick tillbaka min kamera, efter att ha bett riktigt snällt fick jag tillbaka den, och det var en lite småledsen pojke som motvilligt gav den till mig. Innan vi gick blev det också kramkalas, och det kändes lite motigt att lämna dem dundersöta barnen. Det var inte förens man gick där ifrån man kom att tänka på att vissa utav dem faktiskt är HIV och Aids drabbade, så himla sorgligt.
När vi kom tillbaka till lägenheterna skulle vi återigen ha grillkväll, denna gång som en avslutning för hela utbytet. De sydafrikanska eleverna hade tillsammans med sina familjer kommit till oss för att tacka för allt och umgås det sista. Efter maten var tanken att vi skulle spela en brännbollsmatch, Sverige – Sydafrika, men dålig planering ledde till att vi inte hade redskap, och det Sydafrikanska laget började tappa spelare. Det slutade med att matchen blev inställd. Istället bestämde vi oss för att gå till Primi för lite mat och efter maten blev det nattbad, i havet och poolen. Efter badet blev det en snabb dusch och sedan gick vi över till Jenny, Hanna och My för att umgås lite mer innan det var dags att sova sista natten i lägenheterna.
Efter en ljuvlig frukost gick vi bort till poolen, där låg redan Emma och Karin och hade gjort ett tag. Vi tog plats bredvid dem, och allt eftersom kom det fler nyvakna svenskar som ville bättra på brännan. När klockan närmade sig ett gav vi upp solningen, efter nästan 4 timmar. Dessutom skulle vi vara klara 13.45 för att ta oss till Home of Hope. Som jag skrivit i tidigare inlägg är Home of Hope ett barnhem som hjälper barn som hamnat snett i livet.
Många hade ett obehag över att besöka barnhemmet, många kände sig dumma över att tränga sig in i deras vardagsliv och titta. Andra tyckte det skulle bli spännande men samtidigt sorgligt. När vi kom till ett utav de många hus som Home of Hope äger, mötte Eleanore upp oss. Det var Eleanore som jag hade haft kontakt med tidigare och det var även hon som visade oss vad Home of Hope gör och står för, när vi besökte Sydafrika 2008. Först fick vi sätta oss till ro i vardagsrummet. Där fick vi kolla på en DVD som förmedlade Home of Hopes vision och vad de gör idag. Sedan blev vi uppdelade i tre grupper och fick en rundtur igenom de två husen som låg i anknytning till varandra. Sedan fick vi hälsa på de yngre barnen, de satt i ett rum och sjöng, dansade och busade omkring. Åldern på dessa var nog ungefär 1-3 år. Efter att ha lekt och gosat med dem gick vi ut på framsidan där de lite äldre barnen var. Här sprang ett gäng 4-6 åringar omkring och blev helt extas när vi lekte med dem. Dennis fick 3 klängiga ungar på ryggen, som han sprang omkring med och efter honom sprang en galen hund som hoppade upp för att bitas. Vi andra var lite mer stillsamma, själv satt jag och roade två killar med min kamera. Det togs ett tjugotal ganska meningslösa kort på i stort sett ingenting. När vi sedan skulle ta oss tillbaka till lägenheterna var det knappt att jag fick tillbaka min kamera, efter att ha bett riktigt snällt fick jag tillbaka den, och det var en lite småledsen pojke som motvilligt gav den till mig. Innan vi gick blev det också kramkalas, och det kändes lite motigt att lämna dem dundersöta barnen. Det var inte förens man gick där ifrån man kom att tänka på att vissa utav dem faktiskt är HIV och Aids drabbade, så himla sorgligt.
När vi kom tillbaka till lägenheterna skulle vi återigen ha grillkväll, denna gång som en avslutning för hela utbytet. De sydafrikanska eleverna hade tillsammans med sina familjer kommit till oss för att tacka för allt och umgås det sista. Efter maten var tanken att vi skulle spela en brännbollsmatch, Sverige – Sydafrika, men dålig planering ledde till att vi inte hade redskap, och det Sydafrikanska laget började tappa spelare. Det slutade med att matchen blev inställd. Istället bestämde vi oss för att gå till Primi för lite mat och efter maten blev det nattbad, i havet och poolen. Efter badet blev det en snabb dusch och sedan gick vi över till Jenny, Hanna och My för att umgås lite mer innan det var dags att sova sista natten i lägenheterna.
fredag 5 mars 2010
20 FEBRUARI 2010
Även idag vaknade vi upp hemma hos Becca, denna fick vi oss en sovmorgon som vi tacksamt tog emot. Efter världens godaste frukost valde vi att spendera lite tid i solen, bättra på brännan, det är ju inte så lång tid kvar nu. Det var sjukt varmt idag, närmare 40 – 45 grader och på Beccas baksida var det vindstilla så luften blev riktigt kvav.
Vi låg vid poolen hos Becca fram till halv fyra, då hennes pappa körde oss tillbaka till lägenheterna.
Några utav oss svenskar, tror närmare bestämt det var sju stycken, hade varit iväg på safari under dagen. De hade åkt vid 05 på morgonen, och när vi anlände till lägenheterna kom de ungefär en halv timme senare. Dem hade haft det jättebra, sett många djur och ätit himmelskt god mat. Dock klagade dem lite på värmen, vilket man kan förstå.
Vad som stod på schemat senare under dagen var rugby. Vi mötte upp resten utav gruppen och begav oss till arenan för att kika på matchen. Det var sjukt spännande, och framförallt för mig som aldrig sett en rugbymatch förr. Det var ett otroligt tempo och det var verkligen händelserikt.När vi kikat klart på matchen begav vi oss hemåt igen, hungriga och en aning trötta.
Hemma satte jag och några andra från klassen kurs mot affären för att köpa oss någonting att äta. Sedan träffades vi i en utav lägenheterna och lagade lite mat och spelade kort. Mer fartfyllt än så blev det inte riktigt. Men det var en kanonbra dag ändå, så jag skall inte klaga.
Hörs imorgon, tjing.
Vi låg vid poolen hos Becca fram till halv fyra, då hennes pappa körde oss tillbaka till lägenheterna.
Några utav oss svenskar, tror närmare bestämt det var sju stycken, hade varit iväg på safari under dagen. De hade åkt vid 05 på morgonen, och när vi anlände till lägenheterna kom de ungefär en halv timme senare. Dem hade haft det jättebra, sett många djur och ätit himmelskt god mat. Dock klagade dem lite på värmen, vilket man kan förstå.
Vad som stod på schemat senare under dagen var rugby. Vi mötte upp resten utav gruppen och begav oss till arenan för att kika på matchen. Det var sjukt spännande, och framförallt för mig som aldrig sett en rugbymatch förr. Det var ett otroligt tempo och det var verkligen händelserikt.När vi kikat klart på matchen begav vi oss hemåt igen, hungriga och en aning trötta.
Hemma satte jag och några andra från klassen kurs mot affären för att köpa oss någonting att äta. Sedan träffades vi i en utav lägenheterna och lagade lite mat och spelade kort. Mer fartfyllt än så blev det inte riktigt. Men det var en kanonbra dag ändå, så jag skall inte klaga.
Hörs imorgon, tjing.
19 FEBRUARI 2010
Idag fick vi dra oss upp ur sängen lika tidigt som igår för att hinna bli klara i tid. Beccas pappa körde oss även denna dag till skolan. När vi väl kom dit sprang alla Abbotts elever iväg på sina lektioner och kvar blev 9 svenska elever som i stort sett bara väntade på att klockan skulle gå så vi kunde åka till praktiken. Vid 9-tiden kom Louis mamma, Ann, och plockade upp oss. Vi knökade in oss 11 stycken i en 5-sitsbil. Vi kan väl säga som så här - det var minst sagt trångt.
När klockan närmade sig 10.00 anlände vi till Waterfront och där letade vi upp den Woolworths butik som vi skulle besöka på morgonen. Vi möttes upp av killen i grön skjorta, kan just nu inte komma på hans namn. Han visade oss Woolies Wine Bar, inte för att det var speciellt mycket att se. Vi svenskar blev mest imponerade av den lyxiga frukostbuffén som serverades. Och vi hade minst sagt tur, vi fick oss var sin latte, cappucino eller choklad och sedan fick vi plocka på oss ifrån buffén. Riktiga grisar är vad vi är.
Sedan var det dags att rulla vidare mot ställe nummer två, denna gången skulle vi till den största Woolworths-butiken i Sydafrika som låg i shoppingcentret vid Cavendish. Som tur var åkte killen i grön skjorta med oss, vilket gjorde att vi 11 som åkte i Annes bil tidigare blev några man färre. Här fick vi en rundvisning i klädaffären, matbutiken och även restaurangen som vi sedan åt lunch i. När klockan närmade sig 14.00 tackade vi för oss och gick olika vägar – vissa skulle tillbaka till skolan och andra hem till familjen. Jag, Lisa och Martin kikade runt i shoppingcentret undertiden som vi väntade på att Kevin skulle komma och plocka upp oss. Denna natt skulle nämligen Martin bo hos oss, då kan inte trivdes med sitt förra sällskap. Familjen han bodde hos kom han bra överens med, men deras son (en Abbotts elev) drev honom till vansinne.
När vi kom tillbaka till Becca lade vi oss på gräsmattan och försökte bättra på brännan. När Becca kom hem började vi göra oss i ordning, vi skulle nämligen iväg på Nicoles födelsedagsfest senare på kvällen. På själva festen stannade vi inte så värst länge, vi hälsade på folket och grattade Nicole, sedan fick vi skjuts tillbaka hem till Becca. Väl där satte vi oss på uteplatsen för att umgås och prata. En mycket bra dag och kväll får jag lov att säga.
När klockan närmade sig 10.00 anlände vi till Waterfront och där letade vi upp den Woolworths butik som vi skulle besöka på morgonen. Vi möttes upp av killen i grön skjorta, kan just nu inte komma på hans namn. Han visade oss Woolies Wine Bar, inte för att det var speciellt mycket att se. Vi svenskar blev mest imponerade av den lyxiga frukostbuffén som serverades. Och vi hade minst sagt tur, vi fick oss var sin latte, cappucino eller choklad och sedan fick vi plocka på oss ifrån buffén. Riktiga grisar är vad vi är.
Sedan var det dags att rulla vidare mot ställe nummer två, denna gången skulle vi till den största Woolworths-butiken i Sydafrika som låg i shoppingcentret vid Cavendish. Som tur var åkte killen i grön skjorta med oss, vilket gjorde att vi 11 som åkte i Annes bil tidigare blev några man färre. Här fick vi en rundvisning i klädaffären, matbutiken och även restaurangen som vi sedan åt lunch i. När klockan närmade sig 14.00 tackade vi för oss och gick olika vägar – vissa skulle tillbaka till skolan och andra hem till familjen. Jag, Lisa och Martin kikade runt i shoppingcentret undertiden som vi väntade på att Kevin skulle komma och plocka upp oss. Denna natt skulle nämligen Martin bo hos oss, då kan inte trivdes med sitt förra sällskap. Familjen han bodde hos kom han bra överens med, men deras son (en Abbotts elev) drev honom till vansinne.
När vi kom tillbaka till Becca lade vi oss på gräsmattan och försökte bättra på brännan. När Becca kom hem började vi göra oss i ordning, vi skulle nämligen iväg på Nicoles födelsedagsfest senare på kvällen. På själva festen stannade vi inte så värst länge, vi hälsade på folket och grattade Nicole, sedan fick vi skjuts tillbaka hem till Becca. Väl där satte vi oss på uteplatsen för att umgås och prata. En mycket bra dag och kväll får jag lov att säga.
måndag 1 mars 2010
18 FEBRUARI 2010
Idag var det dags för första praktikdagen. Jag tror inte någon riktigt visste vad som väntade oss de två kommande dagarna. Utav oss 15 elever som åkte ner, hamnade vi på tre olika ställen. Amanda, Karin och Jonathan skulle vara i köket på ett 5-stjärnigt hotell, Anna och Jenny skulle vara på en restaurang/pub och sen har vi då de resterande, denna grupp ingick jag och Lisa i, vi skulle vara på ett ställe som heter Woolworths. Vi hade alla varit inne i en Woolworths affär tidigare, och visste att Woolworths är en klädaffär kombinerat med restaurang och matvaruhandel. Men som sagt, ingen visste vad som väntade, men jag kan säga att jag blev positivt överraskad av vad som väntade oss de två kommande dagarna, även om det blev ganska långtråkigt. Jag, tillsammans med många andra trodde vi skulle laga mat hela tiden, och jag hade föreställt mig ett småsnuskigt ställe med dålig hygien och halvtaskiga råvaror. Ni kommer märka att jag hade grymt fel.
Hur som helst, när jag vaknade upp vid 06.00 hos Becca blev jag lite snurrig i huvudet och undrade vart jag höll hus. Vid det här laget har man vant sig vid att vakna upp i lägenheterna, det har blivit som ett andra hem. Jag drog mig upp och duschade och gjorde mig redo. Vid 07.00 fick jag upp Lisa och vi åt frukost tillsammans med Becca och Nicole och en kvart senare rullade bilen mot Abbotts Collage. Trafiken i Sydafrika är helt galen på morgonen, därför måste både skolelever och arbetande åka ungefär en timma i förväg för att hinna i tid. Vi var i skolan runt 8-tiden och bussen som skulle ta oss till vår praktikplats skulle inte gå innan 09.30 och detta gjorde att vi satt ute i solen och fördrev tiden tills det var dags.
När vi väl kom fram till Woolworths Business Center möttes vi upp av Anne Odonnells, som jobbar på Woolworths men också är moster till en av de sydafrikanska eleverna, Kathleen.
Hon följde med oss in och vi skrev in oss, fick varsin namnbricka och förklarade för oss hur dagen skulle se ut och delade även ut ett schema för denna dag och den kommande. Efter detta tog hon med oss till ett rum där tre personer satt och väntade på oss. Dessa tre skulle hålla en presentation för oss, så vi skulle få en inblick i vad Woolworths är och vad dem gör. Presentationen tog väl en 45 minuter, och efter det insåg jag, precis som många andra, att vi hade haft helt fel i våra fördomar om Woolworths. Som sagt, så är det en affär som kombinerar shopping med matvaruaffär och restaurang. I Sydafrika finns det ungefär 350 butiker, vilket gör den till en stor kedja. Woolworths är mycket miljötänkande och gör otroligt mycket för att värna om miljön, något som vi hotellare har arbetat mycket med i tvåan – miljötänkande på hotell, och därför var det kul att se att en så stor kedja gör så mycket som dem faktiskt gör.
Efter presentationen tog Anne med oss till Woolworths Coffee Shop och där fick vi smaka på vad de hade att erbjuda. Jag tog en latte, och det kan ha varit den bästa jag testat. Efter kaffepausen fick vi gå in i shopen och se hur arbetet där inne gick till. När detta var avslutat gick vi tillbaka till Business Center för att gå in i köket – trodde vi. Tids nog fick vi ju gå in i köket, men fick vi vänta 1,5 timme. Sen när vi väl kom in i köket trodde vi att vi skulle få vara aktiva, så var väl inte fallet. Vi skulle stå bakom och se på hur de gjorde, hade man tur fick man hjälpa till att hacka grönsaker eller röra om i en gryta. Men mer än så var det inte. När maten var klar skulle det bli provsmakning, och det var inte mycket som fall oss i smaken. Efter provsmakningen fick vi äntligen sluta och vi blev upphämtade i skolbussen som körde tillbaka oss i skolan. Där hämtade Nicoles mamma, Nicole och Becca upp mig och Lisa och körde oss hem till Becca. När vi väl kom dit slängde vi oss på gräsmattan och busade i poolen.
När klockan närmade sig 20.00 gick vi fyra tillsammans med Beccas pappa, Kevin ut och åt på en restaurang med Jamaica-tema. I baren hängde det ner palmer och musiken förgyllde stämningen. Både jag och Lisa fastnade för detta ställe. Maten här var också hur bra som helst, absolut inget att klaga på. Under tiden som vi väntade på att maten skulle bli klar plockade Kevin fram en kortlek och vi spelade ett spel som fick oss att skratta en hel del. Efter desserten var vi nöjda och tackade för oss och började rulla hemåt till sängen
Hur som helst, när jag vaknade upp vid 06.00 hos Becca blev jag lite snurrig i huvudet och undrade vart jag höll hus. Vid det här laget har man vant sig vid att vakna upp i lägenheterna, det har blivit som ett andra hem. Jag drog mig upp och duschade och gjorde mig redo. Vid 07.00 fick jag upp Lisa och vi åt frukost tillsammans med Becca och Nicole och en kvart senare rullade bilen mot Abbotts Collage. Trafiken i Sydafrika är helt galen på morgonen, därför måste både skolelever och arbetande åka ungefär en timma i förväg för att hinna i tid. Vi var i skolan runt 8-tiden och bussen som skulle ta oss till vår praktikplats skulle inte gå innan 09.30 och detta gjorde att vi satt ute i solen och fördrev tiden tills det var dags.
När vi väl kom fram till Woolworths Business Center möttes vi upp av Anne Odonnells, som jobbar på Woolworths men också är moster till en av de sydafrikanska eleverna, Kathleen.
Hon följde med oss in och vi skrev in oss, fick varsin namnbricka och förklarade för oss hur dagen skulle se ut och delade även ut ett schema för denna dag och den kommande. Efter detta tog hon med oss till ett rum där tre personer satt och väntade på oss. Dessa tre skulle hålla en presentation för oss, så vi skulle få en inblick i vad Woolworths är och vad dem gör. Presentationen tog väl en 45 minuter, och efter det insåg jag, precis som många andra, att vi hade haft helt fel i våra fördomar om Woolworths. Som sagt, så är det en affär som kombinerar shopping med matvaruaffär och restaurang. I Sydafrika finns det ungefär 350 butiker, vilket gör den till en stor kedja. Woolworths är mycket miljötänkande och gör otroligt mycket för att värna om miljön, något som vi hotellare har arbetat mycket med i tvåan – miljötänkande på hotell, och därför var det kul att se att en så stor kedja gör så mycket som dem faktiskt gör.
Efter presentationen tog Anne med oss till Woolworths Coffee Shop och där fick vi smaka på vad de hade att erbjuda. Jag tog en latte, och det kan ha varit den bästa jag testat. Efter kaffepausen fick vi gå in i shopen och se hur arbetet där inne gick till. När detta var avslutat gick vi tillbaka till Business Center för att gå in i köket – trodde vi. Tids nog fick vi ju gå in i köket, men fick vi vänta 1,5 timme. Sen när vi väl kom in i köket trodde vi att vi skulle få vara aktiva, så var väl inte fallet. Vi skulle stå bakom och se på hur de gjorde, hade man tur fick man hjälpa till att hacka grönsaker eller röra om i en gryta. Men mer än så var det inte. När maten var klar skulle det bli provsmakning, och det var inte mycket som fall oss i smaken. Efter provsmakningen fick vi äntligen sluta och vi blev upphämtade i skolbussen som körde tillbaka oss i skolan. Där hämtade Nicoles mamma, Nicole och Becca upp mig och Lisa och körde oss hem till Becca. När vi väl kom dit slängde vi oss på gräsmattan och busade i poolen.
När klockan närmade sig 20.00 gick vi fyra tillsammans med Beccas pappa, Kevin ut och åt på en restaurang med Jamaica-tema. I baren hängde det ner palmer och musiken förgyllde stämningen. Både jag och Lisa fastnade för detta ställe. Maten här var också hur bra som helst, absolut inget att klaga på. Under tiden som vi väntade på att maten skulle bli klar plockade Kevin fram en kortlek och vi spelade ett spel som fick oss att skratta en hel del. Efter desserten var vi nöjda och tackade för oss och började rulla hemåt till sängen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)