LISA OCH SARA: 10 FEBRUARI 2010

Idag möttes vi upp utanför lägenhetshusen vid 08.15. Många hade sovit rätt dåligt inatt på grund av diverse sjukdomar, såsom halsont och magont. Andra hade blivit väckta av ovädret (åska och blixtar) som hade ägt rum under natten. Själv somnade jag som en stock och var bland de piggaste. När vi väntade på Charles som skulle köra oss till skolan, började det regna, vilket det tydligen hade gjort tidigt på morgonen också. Just då kändes det som dagen såg ganska mörk ut, vem vill åka ut till Robben Island i regn?! Det var nämligen det som var aktiviteten för dagen, men först skolan som vanligt. Eftersom vi var lite sena missade vi första lektionen men hann precis i tid till den andra. Lektionerna rullade på som vanligt och när de två sista lektionerna var kvar gick jag och Amanda upp till datorsalarna för att kika runt på internet lite. Jag tänkte uppdatera bloggen för första gången sedan vi kom till Sydafrika.

Klockan 12.30 möttes vi svenskar upp och fick med oss var sin matsäck - bestående av macka, snacks, frukt och dricka, sedan var det full fart mot Water Front där vi skulle ta båten över till Robben Island. Vid det här laget hade vädret klarnat upp och solen sken härligt på oss, dock har det varit väldigt vindigt idag (precis som alla andra dagar).

Båtfärden till Robben Island var väldigt guppig på grund av de stora vågorna, i skrivande stund känner jag nästan hur kroppen ofrivilligt gungar fram och tillbaka. När vi väl kom fram fick vi en guidad busstur runt ön. Sist, men absolut inte minst fick vi även en guidad tur inne på fängelset. Vår guide hade själv suttit på fängelset i 7 år, vilket gjorde det hela mer intressant. Innan vår guide tackade för sig, tog han oss till den cell som Nelson Mandela suttit inlåst i, i hela 18 år. Det kändes lite overkligt att tänka sig att folk faktiskt suttit inlåsta där år efter år.

När vi kom tillbaka till Water Front efter ytterligare en guppig båttur, stod Charles och väntade på att få höra oss hem. Vi tog vägen förbi ett sjukhus då Jonathan antagligen åkt på halsfluss. När vi kom hem igen gick de flesta till en närliggande restaurang för att käka. Jag, Annika, Karin och Robert fick för oss att beställa hem mat från en restaurang. Annika fick den stora äran att ringa, och herrejisses vad hon gick i taket efter många komplicerade samtal. Nu väntar vi på vår mat som beräknas komma inom en timme. Jag ska springa ner till Robert nu och hämta min tvätt som han så snällt har hjälpt mig med. Klockan är redan 19.30 här nere, man kan väl säga att dagarna går väldigt fort!